Leias dop 20090221

Då var det dags att åka ner till Gbg och vara med på Leias dop. Ja, Eliks brorsas bebis alltså....

Åkte i följe med Eliks mamma, pappa, farmor och mormor. Tänkte att det här ska nog gå bra. Jag är ju bland godsinta själar. Nähä du... Det var den här resan som fick mig att veta min riktiga plats i den här konstellationen. :)

OK, lämna Nkpg för att åka mot stoppet vid Jönköping. Det gick smärtfritt. Pjuv.

Sen var det dags att stanna vid Brahe Hus för lite frukost. Jag låg i täten så jag svängde in på parkeringen bakom restaurangen/kiosk mm. FEL!!!!

Ojojoj. Inte bra. Inte kan man väl stå mitt på parkeringen när det finns ett annat exemplariskt ställe som jag inte visste om. Nope, de körde upp bredvid, veva ner rutan och frågade hur jag tänkte där.... Ja, hur tänkte jag egentligen?

Nä, det fanns ju en annan plats som var gjord för oss. Med utsikt. Hur kunde jag glömma utsikten??? Dumma, dumma jag....

Utsikt!!!!!!!!!!! över Vättern, ja, sjön heter så. Det visste jag.

Ja, sen när vi flyttat på oss till utsikten bjöds det på mycket goda

skink- och äggmackor. Resten av resan ner gick smärtfritt.

Så kom vi fram. Ja, lite tidigt så vi stannade vid en kiosk. Så då passade jag på att köpa en bit choklad (ja, en stor bit). Jaha, då var det dags igen. Här högg gamarna på direkten. Choklad?????? Hur kan jag äta choklad när jag ska träna?? När det redan finns så mycket av mig själv i spegeln??

Mmmmm...arabou.

Jag log. Å åt en bit till.

Väl framme möttes vi av Sofi (Emils fru) som kom gående, ätandes på en banan. Japp, en frukt. Choklad vs Banan: Tokfel val av mig. Behöver inte lägga ut kommentarerna som följde va?

Dopet då? Det var jättevackert. Så där lagom långt. Inget långtradigt tal om Jesus och Gud och hans moster med bekanta. Som den ateist jag är kan man lätt bli ganska uttråkad vid sånna här tillställningar annars.. Sofi sjöng en liten sång till Leia och jag tror att sången gick rakt in i hjärtat på den där lillknodden för hon stirrade på mamma med öppen mun och ögon stora som dasslock. Det är sant, de var så stora!!

Hur söt som helst.

Sen var det fika som tillhör. Massa kakor, tårta och bullar. Två kakor, ingen tårta och inte en enda bulle rörde mina läppar. Haha. Där fick ni!!!

Men sen när jag var så nära målsnöret. Å då menar jag riktigt, riktigt nära då föll jag. Hårt.

Jag skrev fel årtal i boken som Leia fick i doppresent från oss.

Arrrghhhh!!!!!!!!!!!!!!!!! Bajs!!! Jag som var så nära!!! De åt upp mig. Med kläder, hår å allt. På en gång.

När vi sen satt i bilen på väg hem kände jag att nu när jag var satt på plats, hade jag blivit satt där med kärlek. Så tack för en helt underbar heldag. Vi gör det snart igen, visst?

Sen när vi nästan hemma behövde vi tanka upp bilen. Då blev Elik brutalt påminnen om hur samhället vi lever i längddiskriminerar de långa människorna i landet då han skulle betala bensinen. Tycker ni att den här stationen ser ut som om den är anpassad för folk som har en längd över 1,23 cm?

Kvällen avslutades Hemma hos Micke och Carro-Barro där det bjöds på planka, följt av vin, Guitar Herooch Singstar innan det var dags att röra sig hemåt då jag nästan slumrade in på soffan...

Tusen kramar!!

Träning

Jaha, nu har det hänt. Jag som tidigare har lidit av en väldigt tung och allvarlig form av gym-allergi har nu gjort en 180 graders vändning.

Allt började med att jag fick prova två veckors gratis träning. Inte trodde jag väl att jag skulle knalla dit en enda gång inte. Tji fick jag!!

Igår var jag å Lotta å simmade så svetten lackade ( ja, i bastun i alla fall) och det kändes så himla nice att jag nu har kollat upp hur jag ska kunna hinna med att träna så mycket som möjligt på dessa två veckor.

Sen kan ju tillfället då jag såg mig själv, naken i en helkropps-spegel hjälpa till lite. Eller ganska mycket för det var vad som fanns av min kropp inför de där ramarna. NOT GOOD!!!!!

Så nu ska det svettas utav bara fan.

"Men du, inte hinner man förändra mycket på två veckor"

Nä, det vet väl jag med! Men man måste ju börja nånstans, eller?

Vad jag behöver nu är:

* Nån att träna med

* Träningskort

* Nya träningskläder

* Nya skor

* Vattenflaska

* Tio-kronor till solariumet

Kan nån bidra med nåt på denna lista så ring. Eller maila. Eller messa. Eller släng ner det genom brevlådan. Eller lämna på trimmet. Eller dumpa det hos morsan. Allt går lika bra.

Kramizar

Vill ha...

Alla hjärtans dag 2009

Ja, då var dagen D här. Jag har alltid tyckt lite extra bra om den här dagen, romantisk som jag är innerst inne. Jag gillar ju iofs alla "extra"dagarna. Tex nyår, midsommar, mm... ni förstår...

Nu är det ju min å Eliks första å förväntningarna var ju inte direkt skyhöga efter att han har gjort sitt yttersta de senaste dagarna för att förklara för mig att här ska det inte förväntas varken blommor, choklad eller middagar. Så jag bokade av både strippor, gocart-åkning och avbeställde de bokade plattorna öl å tillhörande marinerade kycklingvingarna från O´learys.. Å så blev det. Inte ens ett "jag älskar dig" yttrades igår.

Men dagen var inte kattpiss för det inte. Tvärtemot. Jag hade en jättebra dag igår. Dels får man ju räkna alla andra gester som en förklaring på visad kärlek, visst? Å det blev ett par stycken. Ska försöka få med de flesta... (Kärleksgest; KG)

Först begav jag å Cissi E oss ut till Yxbacken för att för första gången på 10 resp 15 år ställa oss på skidorna å kasta oss ut i barnbacken.

Eftersom Elik står å fryser röven av sig varje helg däreute nuförtiden kunde han med sitt inflytande och sina kontakter fixa både skidor, pjäxor och stavar för endast 0 kr. KG:1 Å liftkort behövde vi inte heller bekymra oss för eftersom han sköter spakarna. KG:2 Man tackar!

Efter endast bara två (!!) åk i barnbacken kände vi båda att det var dags att ta det till en ny nivå. Så således var det bara att ställa sig i den hemska ankarliften. Har en smärre skräck inför att åka med sånna efter en resa i Sälen med Wada för ca 10 år sen.... Med skakiga ben stakade jag mig fram till Elik. Men han tog hand om oss och hjälpte oss med van hand å såg till att vi både kom fram och iväg säkert. KG:3.

Sen att liften stannade halvvägs upp å stod stilla i vad som kändes som en evighet är en annan historia....

Sen dundrades det nerför backarna i tusen kilometer i timmen, eller som vi säger: i full kareta.

Självklart fikades det i samma takt oxå. Varm choklad och äggmackor är ett måste i skidbacken. KG:4.

Å som sig bör på alla hjärtans dag smög jag till Elik en kexchoklad i ett av åken. KG:5

Sen stötte vi på Ingela med familj i backen så vi slog följe med dem och visade alla hur det ska gå till i snön. Men måste säga att det kändes lite i hjärtat när tom Flisan, 4 år säger: "Det går lite sakta för er." Å skrattar åt en när man ramlar... Det är då man ökar takten lite...

Efter 5 timmar, ca 8 omkull-åkningar, 25 skratt-attacker och ett x antal fina vinterkort var tagna var det dags att röra sig hemåt.

När vi lämpade av de lånade termobyxorna till Cissis mamma Eva fick vi en varsin alla hjärtansdag-blomma. Det är kärlek..... KG:6

Sen föreslog Elik bastu på jobbet å eftersom det lät som en ypperlig idé (KG:7) förlyttade vi våra feta arslen in i värmen och svettades några minuter. Är inte det kvalitéts-tid så vet inte jag....

Sen när vi var å handlade lite mat till kvällen så gick Elik från att prompt vilja äta soppa en lördagskväll utan någon som helst chans att ändra sig till att gå med på att äta fläskfilé med tagliatelle!! KG:8!!

Så kvällen artade sig till slut. Vi tittade på Melodifestivalen (som två 65-åringar), hoppades på Amy Diamond (som två 7-åringar) och startade upp en "En staty av Amy Diamond i Nkpg.Nu!!"-grupp på fb (som två retards). KG:9. Sen kan man ju säga att KG:10-15 kom när vi låg framför tv:n.

Sen avslutades kvällen med att ligga skeden tills vi somnade. KG:16
En helt ok första Alla hjärtans-dag tillsammans.

Men får jag inte åtminstone en blomma och ett redigt grepp om röven nästa år är det dags för en ny pappi!!!

Å här kommer det: Elik, Jag älskar dig. Tack för igår.

Kram

Chockad

Chockad. Det är det minsta vad man kan kalla vad jag är just nu. Chockad.

En bekant till mig kom in på trimmet idag och berättade att en annan bekant i vår omgivning inte alls är så oskyldig som hon har framstått och som vi (eller i alla fall jag) har trott i ja, flera år. Minst.

Nä, hon är ingen ängel hon. Heller. Nu visar det sig att hon faktiskt har gått å lagt sig med inte en, inte två utan ännu fler av pojkarna i vårt lilla gäng.

Det visar sig tydligen inte vara så svårt att lägga sig med dessa pojkar. Mätt eller hungrig.
Att flera av dessa pojkar var små man-hores var lätta på tassen var ju vida känt sen tidigare, men att hon kan sälla sig till skaran var som jag tidigare skrev: en chock.

Men, men, nu är det så och i vår skabbiga stad ska man väl egentligen inte bli så förvånad utan istället klappa tjejen på axeln och gratulera till ett väl utfört arbete.
Själv ska jag nu luta mig tillbaka, småle och titta på tv.

Ps: Vill klargöra att dessa personer är ICKE inblandade i denna historia:

* Jag
* Elik
* Pia-Lotta
* Brorsan
* Jenny
* Milli
* Larsson

Kram på er

Mindre frisk

Vaknade upp till väldigt snorig dag idag. Det är inte ofta jag känner att jag måste släpa mig till trimmet, men idag var en sån dag. Försökte få den där vovven jag hade att bli klar så fort som möjligt så jag kunde få gå hem igen och vila lite innan det är dags att gå till mitt andra jobb för dagen. Så nu har jag ca 40 minuter innan jag måste iväg igen....
Elik bara skratta när han förstod att jag är mindre frisk idag, för sjuk, det är jag INTE. Skadeglädjen är ju den enda sanna glädjen, inte sant?
Nope, nu måsta jag mysa lite. Vilken tur att jag bara jobbar typ 3 timmar sen.

Kram

Näedå

Ingen skidåkning för Annelie, inte.


Jenny hoppade av så det blev Guitar Hero hemma följt av ett par glas vin på Asken i goda vänners lag igår. Mycket trevligt. Måste säga att jag uppskattar sånna kvällar framför stuffande på Hugo nu för tiden faktiskt. Känns som man får ut lite mer av kvällen utan att behöva stappla hemåt i sina egna spritångor jämt. Nu trippar man hem liksom i ruset av en lagom vin-fylla. Mycket mer hanterbart och med värdigheten i behåll. För om sanningen ska fram: INGEN är snygg när man dansar. Jag vet att ni tror det, Norrköpings alla stuffare, men det är tyvärr sant.

Som ordförande i Norrköpings mongodansklubb kan jag yttra dessa ord och backa upp dem med både filmer och bilder på många av er när ni poppar på som mest. Haha...
Det är ingen vacker syn, inte ens japan-dansen eller Jannes udda fotarbete. Exceptionellt underhållande, men inte vackert.


Men vad är det man brukar säga: det spelar ingen roll hur det ser ut, huvudsaken är att man får med sig nån hem. Eller var det att ha kul?? Kommer fan inte ihåg....


I alla fall. Så nu när jag har en hel dag utan planer är det väl kanske dags att ta tag i den där extrema högen av smutsig tvätt som jag gömt i min dinosaurie-garderob. Tjohoo. Det är ju precis vad man vill göra en söndag. Jaadå.



Älskar er alla



Kram

Jaadå

å skidor det blev.

På söndag intar jag och Jenny backarna!! Vi börjar med barnbacken....

Kram

Åka skidor

Det är ju det jag vill. Jag har inte stått på ett par skidor på ca 10 år och jag känner med hela min kropp och själ att det är dags nu. Helst på söndag.

The krux är att INGEN vill/kan följa med....... Å inte ens jag åker dit själv utan en vapendragare vid min sida.

Men ångrar nån sig så ring innan söndag.

Älskar er alla!!!

Kram