Julbord på Borgen

Jaha, då var det dags för årets andra julbord. Denna gång i den eminenta lokalen Borgen i folkets park. Alla har vi väl varit där. Kanske har ni svängt era lurviga till nåt fint, gammalt dansband, eller vesökt någon minnesvärd syrianfest eller kanske har ni liksom jag minnen från Galaxy som gick av stapeln -94? Jag minns i alla fall att det var jag, Anna Frank och en flaska Kir, som avslutades med att Anna ville bli påkörd på vägen vid himmelstalundsbadet pga av en viss David Ballester. Ja, det var tider det. Hehe.....

Men tillbaka till gårdagens tillställning.

Medans jag står å tråcklar på mig mina guldtights som jag skulle ha kvällen till ära ringer min mobil. Det är Sofi, Monas ägare. Å för att göra en lång historia kort erbjuder hon mig helt sonika Mona. Hon ger mig alltså en häst! Ja, om jag vill ha henne alltså....... Svar kommer..

Vi blir hämtade av Eliks föräldrar, silverryggen och Kajsa och beger oss till en av grabbarna på deras jobb för lite försnack som det heter inom fotbollen. Väl på Borgen var det fint uppdukat med ljus och bord i långa rader med servitriser i röda tomteluvor. Det bådar gott... Å bättre blev det.

Inför en sån här firma/julfest ser man ju naturligtvis fram emot ev skandaler eller åtminstone att någon gör bort sig lite lätt. Den personen höll på att bli jag redan från början. Mot maten, rundar ett bord, inser att det är svinhalt. Försent. Fröken Övermark gör en vurpa som kunde ha tagit sig till världshistorien som den fetaste på julfesten -09. Som tur är räddar jag (smidig som jag är) fallet med en hand och svusschh så var jag uppe på fötter igen, dock med en sko fattigare... Så vad gör man? Jo, man ler lite förläget mot de ca 30 pers som vänt sig om, trär på sig skon igen och skriker lite argt på Elik som är en bit framför (och naturligtvis inte sett/märkt nått) och får det på nåt sjukt, tvistat sätt att bli hans fel. För nåt har han ju gjort, visst?!

Jag tog mig faktiskt till bordet igen, helskinnad och med mat på tallriken å kvällen fortsatte..

En sak som är positiv med att inte dricka på en sån här fest är att man ser sånt som man annars missar med all säkerhet eftersom jag brukar vara med i toppen på den spritskalan.

Redan från början frågades det om det var nån som ville ha snaps. Ett rungande JAAAA!!! hördes från vår del av bordet å genast hade jag förra årets legendariska fest i minnet....

Men det var framför allt de fyra personerna som satt mitt emot oss vid bordet. För deras skull å för att jag själv inte ska kunna bli stämd, få en ruta krossad på trimmet eller helt sonika försvinna spårlöst så ändrar jag namnen på dessa...

Johanna och Bula tog ledningen med ett leende på läpparna. Det skålades och sjöngs med i showen som pågick samtidigt. Blev riktigt imponerad (eller skrämd???) av att han kunde typ varenda schlagersång som spelades under HELA kvällen!! Hm.....

Sen hade vi hans vapendragare Nino å hans tjej Sussi. Ojojoj säger jag bara.... De började kvällen med att ta in en flaska vin. Den var ju slut på en kvart. Sen kom det mer snaps. Å mer. Å mer.

De liknade mer å mer Magnus å Brasse. Om ni var där förstår ni vad jag menar. Hehe

Bula började svaja lite å underhöll bordet på ett lyckat sätt TILLS........ han säger de förbjudna orden: du klarar aldrig två snpasflaskor samtidigt. å tittar på Nino. Jag svär: tiden stannade en halvsekund. Blickar utbyttes. Ett tyst deal gjordes upp.

Sagt å gjort. Nino tog upp två flaskor och hällde i sig dom på stående fot. Sen gick det bara utför. Elik gav Nino en timme. Han behövde 25 minuter. Tops!!

Ena sekunden satt han å Sussi å myste, jag blinkade å sen var de osams. Å då menar jag inget jävla kärleksgnabb inte. Ååååååå nej, här var det ilska på hög nivå. Nästan göra slut-nivå. Å då pratar vi om två som skulle ha dop för sin bebis dan efter.......

Skönt att det inte var vi som stod för dramat i år... hehe

Folk blev fullare å jag hade roligare. Helt otroligt vad man ser som man missar annars. :) Som när Bula förklarar för Johanna hur BRA hon är till exempel. Det var så fint att jag till slut inte kunde hålla mig utan började applådera högt och var tvungen att torka bort en tår med servetten.. Mycket fint var det. Haha

Sen hade vi Michelle. Hon hade det inte lätt igår. Ja, inte när vi var i närheten i alla fall. Michelle har en lätt skånsk dialket kan man säga. Ja, jag vet att det inte är vackert, men himla kul att göra narr av. Den biten skötte familjen Rolander med bravur. Trodde hon skulle lämna bordet där några gånger faktiskt...

Så när de väl förflyttade sig till baren såg jag henne dra en lättnadens suck. Fel, fel, fel. Hon missade att jag satt kvar. :)

Mycket roligt hade jag. Jag gjorde mitt bästa att axla ansvaret jag hade fått å bytte ut alla ord hon sa mot nåt som var i närheten och samtalet avslutades med:

M: nä, nu ska jag va tyst!! (skånsk dialekt)

A: Tysk?? Jag trodde du var från skåne!!!!

Ridå

En timme senare avslutades kvällen. Den gick inte att toppa. Inte utan sprit i kroppen i alla fall.

Tack för en underbar kväll!!!!!!!

Hajl Affe

Kram kram