Elliot 6 månader

Shit vad tiden går fort! Galet fort! Det var ju igår som jag vankade runt sjukhuset å Pyret ALDRIG ville komma ut å träffa oss. Nu är han här å det känns som han alltid har varit hos oss...

Han är ju en underbar liten krabat som bara blir bättre för var dag. Jag trodde verkligen inte att jag skulle bli en sån där som tycker att det är huuuuuuur gulligt som helst!!!! att titta på när ett barn tar av sig sdtrumpan, men jovisst, nu sitter jag här å bara dör när han gör den där grejen.... Så det kan bli.. :)

Jag har alltså förvandlats till en helt vanlig morsa. Jaha, det är väl bara att gilla läget. Kanske ta det ett snäpp till och göra om det här till enbart en barnblogg? Jag menar: jag har ju inte så mycket skvaller att komma med, vi är knappt ute längre (även om det blev ett par helger i sträck nu), å det enda som kretsar runt mig är ju Elliot, trimmet, hundarna å vad vi ska äta. Kanske ska rikta in mig helt på de fyra sakerna? Vad tycker ni?

Jaja, i alla fall: dagen till ära ville Elliot visa upp sina mössor (en del i alla fall) så det är väl bara att låta honom hållas. Here he comes:

Jag vet att den ser lite liten ut!! Men vad gör inte det på en bebis som väger 9,4 kg på 6 månaderskontrollen?? =)

Den här har Elliots gammelfarmor stickat åt honom.

Jag sa till han att han har vuxit ur den här, men han skulle prompt visa upp den så....

Så avslutar vi med hans (för tillfället) favorit: skogshuggarmössan. Snygg mössa, tjurigt barn. =)

Nu vankas det fredagsmys, vi får se vad som står på menyn, å laddar inför imorgon så vi ska fira av Johan Hedeving på O´learys i goda vänners lag.

Kram kram